❤ Laura Louice Elisabet Lundberg ❤

Efter alla dessa år som den vackra prinsessan har varit instängd i tornet så ser hon ljuset utanför. När prinsessan tittar ut igenom de mossiga fönstret kan hon bara se döda träd och marken som var brun och livlös, närmare slottet ser prinsessan vattnet som omringar slottet, de var grönt och luddigt. Prinsessan visste inte och hade aldrig någonsin sett luddigt vatten. De förbryllade henne och hon kände den fruktansvärda doften. I vattnet flöt något vit, prinsessan försökte luta sig fram ännu mer för att kunna se vad detta underliga vita var. Just som prinsessan började få en bra titt hör hon fotsteg, hon kastar sig i ett hörn av rummet i hopp om att den som kommer, ser hur ynklig hon är så att de ej kommer göra något. Prinsessan tittar upp mot den låsta dörren och håller henne inne i tornet. Där står den otäckaste besten hon någonsin sett, lika luddig som vattnet nedanför, den luddiga besten förvandlas till en kvinna. En rätt vacker kvinna, en kvinna som prinsessan känner igen. Kvinnan som stoppade henne i detta tron. Kvinnan förklarar för prinsessan att hon skall göra sina sysslor som hon alltid gör, men att denna gång skall prinsessan gör mer sysslor, samma sysslor men bara att de är mer. Kvinnan tar tag i prinsessans hår och släppar henne till köket, prinsessan skriker av smärta. Väl framme i köket kastar kvinnan in prinsessan i en stor hög med disk. Disken är motbjudande och luktar precis som vattnet utanför slottet. Prinsessan har inget val än att börja diska.

Efter flera timmars diskande så är prinsessan äntligen klar, de har börjat mörkna ute så att resten av sysslorna får vänta till morgonen. Kvinnan kommer tillbaka till köket och släppar prinsessan till sitt rum. När kvinnan har lämnat rummet känner prinsessan kylan som kommer in ur de öppna fönstret. Prinsessan kom då att tänka på den underliga vita saken som varit där ute. Prinsessan går till fönstret, när hon står där vid fönstret ser hon ingenting i vattnet. Detta kan ju vara för att de är mörk också tänker prinsessan så hon bestämmer sig för att ta sig i alla fall en timme till sömns.

Prinsessan vaknar av de konstigt ljud, hon har svårt att beskriva de för sig själv som ett klickande ljus fast ändå inte. Prinsessan går till fönstret för att de vad detta är. Hon är tvungen att hålla en hand ovan ögonen eftersom att morgon solen lyser in igenom fönstret. När hon väl tittar ut ser hon inte något som skulle kunna förklara ljudet men hon ser nu vad det vita i vattnet var. En tallrik, nu är det även mer än så. Disken som hon har diskat måste komma där nerifrån. Prinsessan känner hur illamående hon blir av att tänka att hon rört dem äkliga tallrikarna. Hon försöker torka bort lukten som finns på hennes armar, prinsessan gnuggar nästan så mycket att huden börjar lossna på hennes armar. Prinsessan avbryts av ljud utanför dörren, hon kastar sig till den vanliga hörnet, ihop kurad och rädda för att kvinnan skall komma. Men dessa steg låter annolunda nästan mjuka. Prinsessan känner hur någon närmar sig henne och tar tag i henne när hon äntligen vågar öppna ögonen så ser hon en man, en vacker man. En prins. Prinsen förklarar att han har letat över hela världen efter prinsessan. Prinsessan titta djup i hans ögon och känner värmen och kärleken som finns. De är kärlek vid första ögonkast. Prinsessan följer med prinsen som har en vit springare utanför. Prinsessan rör vid den vackra och stotliga hästen, en sådan varelse hade hon aldrig sett.

Prinsessan stoppas av ett hugg i magen. Hon ser besten som varit så fruktansvärd ligga livlös på marken. Prinsen hade besegrat besten och befriat henne. En tår far ner på prinsessans kind, hon tittar upp på sin prins och kysser honom. Prinsen lyfter upp prinsessan på hästen och galopperar även mot soluppgången och mot framtiden. Slut.

Nej men om man ska lämna den här fantasin och gå och ta itur med den fördömda disken. Blä om de ändå kunde vara som sagan :( jag vill också bli räddad från min diskhög.... typiskt..