right now i feel....
Ojojoj. de var längesen jag skrev, de var länge sen jag ens satt vi datorn. Så jag tänke nu är de på tiden att jag skriver något.
Kan skriva att jag börjar mitt jobb nästa tisdag alltså den tionde och ja jag kommer fortfarande inte berätta vars eftersom att jag inte skrivit på något. Men jag är exalterad ska ni veta, men även fruktansvärt nervös... hur lugnar man ner sig för en sådan här sak? någon som skulle vilja ge mig ett förslag?
Sedan detta med en video på lägenheten som jag lovat, öh joo.. jag har ju som fortfarande inte fått upp tavlor och sådär så jag vill inte lägga ut någon video riktigt än, men de kommer än, någon gång..
Jag har kommit till de stadiet där jag avskyr att ha smink på mig. har de nästan aldrig om de inte är så att man ska någonstans där folk i den miljön inte ska bli livrädda då tar jag smink på mig, men annars aldrig. kan de vara att jag har blivit bekväm? eller kanske bara för lat att sminka mig? jag vet inte, men de känns skönt att bara kunna gå ut och inte bry sig ett skit i vad folk skulle tycka om ens utseende. Underlättar vardagen en del.
Sen vill jag bara svara på en kommentar som jag fick (publiserade inte den kommentaren för att jag tyckte den var idiotisk) om jag trodde att filip skulle ha klarat sig bättre utan att vara ihop med mig, om att han skulle vara lyckligare. Mitt svar till dig anonyma person är ja och nej, han hade säkertligen klarat sig i världen utan mig, säkert kunna älskat någon annan, men han gör inte de nu, han är med mig, han älskar mig och jag älskar honom. Och jag tror vi kommer spendera resten av våra liv tillsammans, för att vi älskar varandra och accepterar varandra. Och om han skulle vara lyckligare? Jag frågade den frågan till honom och han svarade att jag var hans lycka. Så anonym jag hoppas du fick veta de du ville veta med den frågan om inte, to bad.
tack och hej
Kan skriva att jag börjar mitt jobb nästa tisdag alltså den tionde och ja jag kommer fortfarande inte berätta vars eftersom att jag inte skrivit på något. Men jag är exalterad ska ni veta, men även fruktansvärt nervös... hur lugnar man ner sig för en sådan här sak? någon som skulle vilja ge mig ett förslag?
Sedan detta med en video på lägenheten som jag lovat, öh joo.. jag har ju som fortfarande inte fått upp tavlor och sådär så jag vill inte lägga ut någon video riktigt än, men de kommer än, någon gång..
Jag har kommit till de stadiet där jag avskyr att ha smink på mig. har de nästan aldrig om de inte är så att man ska någonstans där folk i den miljön inte ska bli livrädda då tar jag smink på mig, men annars aldrig. kan de vara att jag har blivit bekväm? eller kanske bara för lat att sminka mig? jag vet inte, men de känns skönt att bara kunna gå ut och inte bry sig ett skit i vad folk skulle tycka om ens utseende. Underlättar vardagen en del.
Sen vill jag bara svara på en kommentar som jag fick (publiserade inte den kommentaren för att jag tyckte den var idiotisk) om jag trodde att filip skulle ha klarat sig bättre utan att vara ihop med mig, om att han skulle vara lyckligare. Mitt svar till dig anonyma person är ja och nej, han hade säkertligen klarat sig i världen utan mig, säkert kunna älskat någon annan, men han gör inte de nu, han är med mig, han älskar mig och jag älskar honom. Och jag tror vi kommer spendera resten av våra liv tillsammans, för att vi älskar varandra och accepterar varandra. Och om han skulle vara lyckligare? Jag frågade den frågan till honom och han svarade att jag var hans lycka. Så anonym jag hoppas du fick veta de du ville veta med den frågan om inte, to bad.
tack och hej
Kommentarer