❤ Laura Louice Elisabet Lundberg ❤

Åh kära värk



Idag har jag nästan bara sovit. Har haft sådan jobbig muskelkramper plus mensvärk. Helt ärligt så har jag i morse ledat och gråtit av dessa smärtor. Men efter att min kära sambo hittat ett par alvedon så har de varit lite bättre, men ändå jobbigt att veta att jag fungera efter jag har fått i mig ett par alvedon. På grund av dessa smärtor plus förkylning så vart de inget jobb idag, jag tror jag inte skulle vara så uppskattad på jobbet om jag sitter på en stol och gråter hela dagen.. Så inget jobb idag, men nu när min kära sambo har varit och köpt alvedon så skall de tusan bli jobb i morgon. Om jag ska så gå på alvedon ;-) Sen blir de en helg av lugnhet. Ska ta de så himla lugn! ÅH på tal om i helgen min syster och hennes sambo kommer och hälsa på i natt, de skall även sova här till i morgon, då är de ju jättebra att jag jobbar 17-21 så jag hinner vara med dem. Saknar min syster så in i norden! och snart får jag träffa henne!!! JIPPI!

Något helt annat så har jag blivit lite beroende. Beroende av nagelack, eller så kallat nailart! skit snyggt tänk naglar med massa GLITTER och MÖNSTER! Så jag försöker lära mig göra sådant men jag kan säga det att de ser lättare än vad de är. Men jag har bestämt mig att jag ska lära mig detta. och där med basta!

Åh en till sak, jag drömde en dröm (på tal om bananer) jag stod på en teaterscen, med en massa  publik och jag höll en monolog som var så fruktansvärt bra (om jag får säga så själv). Att jag kunde drömma om de var bara AWESOME. Jag vill berätta hela den för er men jag tror jag skall skriva ner den i min lilla monolog bok istället. Ja jag har en sådan bok. Bara för att jag slutat spela teater betyder inte att de dött för mig. Teater kommer aldrig lämna mig, teater är den jag är, de som visar vem jag verkligen är. Jag kan vara den jag inte vågar vara i verkligheten. Jag kan visa vad jag älskar, de som betyder så mycket för mig. Att skriva monologer får mig att ha den där gnistan kvar, gnistan av den stjärnan jag alltid velat vara sen jag var en liten flicka. Att veta att min dröm här i världen fortfarande lever. Jag har inte slutat med teater, jag har bara tagit en paus för att ta tag i mitt liv. När de är i ordning så ska jag stiga och bli de jag alltid har velat. Och alla de som tvivlat, alla de som har sagt negativit åt de ska få se att jag är nog stort, något bra, något mycke mera speciellt än någon annan. Jag ska bli den bästa jag som finns. Vänta bara så ska ni få se!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: